Det är alltid något speciellt med julkonserter. På samma sätt som att man nästan alltid vet vad som kommer att hända på julafton, men inte riktigt, så vet man nästan alltid vad som kommer hända på julkonserten. Nästan alltid, men inte riktigt. Konserten med WomenMen på Sagateatern var precis så speciell som man kan önska sig!
Jag kan knappt komma ihåg när jag var på julkonsert sist. Förr om åren så brukade jag ju alltid stå i kören, förutom den där gången som min kör, Canbrah, gjorde sin sista julkonsert eftersom körledaren, Maestro Kalle Gollnik, skulle byta jobb. När han slutade, så slutade också kören, men det är en annan historia som får berättas en annan gång. Den konserten var kanske mer känsloladdad än många andra konserter jag varit på, vilket gjorde den än mer speciell.
Nu satt jag i publiken igen, och tillsammans med mig min familj. Vi kom inte mangrant som vi brukar eftersom barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån. Fyra tappra kom för att lyssna, och den femte stod på scenen. Nästa år kanske vi får med oss de övriga två, men fem av sju är ganska bra, på sitt sätt.
Och vi blev inte besvikna. Musiken är som alltid omedelbar, och även om man nästan alltid vet hur den kommer att låta, så blir man ändå lika förvånad som förundrad över vad arrangemangen gör för melodierna. Jag som är van vid ”bonnakör”, det vill säga kyrkokör från landet, hittade något helt nytt i musiken. Stora stämmor med många röster låter annorlunda än små stämmor med få. Fatta mig rätt nu: jag älskade och älskar fortfarande den bonnakör jag en gång sjöng i, men detta var något annat.
Julkonserten med WomenMen på Sagateatern var en speciell upplevelse, och det blev en perfekt start på julen. Tack WomenMen och tack Maestro för detta!
Här kan du läsa mer om WomenMen: womenmen.se.