dawnrazor.se

Etikett: Har läst

Den här boken har jag läst!

  • Books of Magic: Moveable Type av Kat Howard

    Books of Magic: Moveable Type av Kat Howard

    Once upon a time, there lived a boy named Timothy Hunter. He seemed like a very usual sort of boys. Except.

    Kat Howard, Books of Magic: Moveable Type

    Books of Magic: Moveable Type av Kate Howard handlar om en engelsk pojke med mörkt hår, glasögon och ett trassligt liv, som en dag blir förutspådd att han skall bli världens mäktigaste magiker, och sedan får han en vit uggla. Och, ja, det låter såklart som Harry Potter, men den här historien kom ut sju år före den första Harry Potter-boken, och det är en helt annan historia. Helt annan.

    Timothy Hunter bor med sin enarmade pappa i en lägenhet i London, och han går i skolan precis som alla andra tonåringar. Han har en vän som heter Ellie, som tyvärr råkar försvinna in i en bok, och en fiende som heter Tyler, som helt ovetande lierar sig med den onda sidan i berättelsen, den som vill att Timothy skall dö.

    För så är det. Det finns många som vill att Timothy skall dö. Dels de goda krafterna som hellre ser att han dör än att han blir en av de onda, och dels de onda som också hellre ser att han dör, av precis samma anledning. Han har få vänner, om man inte räknar den galna bagladyn Hettie och hans engelsklärarinna, Dr Rose. Medan Hettie är galen men troligtvis god, så är engelsklärarinnan vid sina sinnens fulla bruk, men förmodligen ond. Timothy har det inte lätt.

    Books of Magic: Moveable Type av Kate Howard knyts samman med The Sandman Universe genom inledningskapitlet, och som återfinns även i inledningen till House of Whispers. Det som knyter ihop berättelserna är att The Dreaming, riket där The Sandman är härskare, håller på att falla samman sedan han själv blivit inspärrad, och att detta får konsekvenser i hela universum. Jag vet inte riktigt vart berättelsen tar vägen efter del ett, och hur den vävs samman med de andra berättelserna, men jag lovar att återkomma i frågan.

    Betyg

    Betyg: 5 av 5.
    Recension på Goodreads
    Moveable Type (Books of Magic, #1)

    Moveable Type by Kat Howard
    My rating: 5 of 5 stars

    Wow – this was good! Timothy Hunter may look like Harry Potter and share some of his other traits, but this is a completely different story, set in a completely different world. Although the story works fine on its own, you will find it more interesting if you read it as part of the ever expanding Sandman Universe.

    View all my reviews

  • Neverwhere av Neil Gaiman

    Neverwhere av Neil Gaiman

    ”Which door would I open? I’d open any of them. I love doors. Anything that leads to possibilities.”

    — Neil Gaiman, Neverwhere

    I går gick jag i mål med Neverwhere av Neil Gaiman. Jaq började att läsa den som pappersbok på engelska, men övergick sedan till att växla mellan att läsa på papper och att läsa digitalt och på svenska, eftersom Storytel inte har den på engelska.

    Neverwhere handlar om hur en helt vanlig man i ett helt vanligt London en dag träffar en mycket ovanlig kvinna från ett mycket ovanligt London. Han släpper bokstavligen allt han har för händer och faller handlöst genom sprickorna i verkligheten ned till det undre London, London Below. Och där nere, i en värld som få av oss känner till och ännu färre har besökt, där börjar äventyret.

    Gaiman guidar oss vant mellan platser som vi alla känner väl till här uppe men som ser helt annorlunda ut där nere. Vi får träffa de mest groteska varelser, som sitt utseende och uppförande till trots framstår som helt normala i den verklighet de tillhör. Det finns inget som är konstigt i London Below, utom möjligen de personer som trillar ner dit från världen ovanför.

    Den helt vanlige mannen, Richard Mayhew, och den mycket ovanliga kvinnan, Door, dras obönhörligen till varandra, och inser snabbt att deras öden är intimt sammanlänkade. Tillsammans med markisen av Carabas och livvakten Hunter har de ett uppdrag att utföra: att finna ängeln Islington för att ta reda på vem som mördat Doors familj. Tiden är emellertid knapp, eftersom de har två lejda mördare hack i häl, och dessutom en förrädare mitt ibland sig.

    Gaimans fantastiska historia framförs med en närmast frustande berättarglädje, och vad jag kan förstå så är det en uppföljare på gång. Neverwhere anges som London Below #1 på Goodreads, med How the Marquis Got His Coat Back som #2 och The Seven Sisters som #3. How the Marquis Got His Coat Back har redan publicerats, och tills vidare får vi bida vår tid i väntan på The Seven Sisters.

    Betyg

    Betyg: 4 av 5.
    Recension på Goodreads
    Neverwhere (London Below, #1)Neverwhere by Neil Gaiman
    My rating: 4 of 5 stars

    I realize now I should have read this a long time ago, but I am happy that I finally got my thumb out and did so. This story is a treat, and once you’ve read it you’ll never be able to walk the streets of London or ride the London Underground without wondering where London Above and London Below intersect.

    Bibliografi

    Gaiman, N (2021). Neverwhere, Headline Publishing Group, London

  • Robinson Crusoe blir räddad

    Robinson Crusoe blir räddad

    Robinson Crusoe blir räddad den 19:e december 1686, efter att ha spenderat 28 år på sin öde ö. Ett skepp anländer till ön för att sätta iland skeppets kapten och två av hans män efter att besättningen gjort myteri. Robinson hjälper kaptenen att ta tillbaka kontrollen över skeppet, och får i gengäld åka med hem tillbaka till England.

    Alla känner förstås till berättelsen om Robinson Crusoe, och många har säkert läst boken i någon form. Några har kanske till och med läst boken i dess ursprungliga och oförkortade form, men jag vågar påstå att ganska få känner till bokens ursprungliga och oförkortade titel: The Life and Strange Surprizing Adventures of Robinson Crusoe, of York, Mariner: Who lived Eight and Twenty Years, all alone in an un-inhabited Island on the Coast of America, near the Mouth of the Great River of Oroonoque; Having been cast on Shore by Shipwreck, wherein all the Men perished but himself. With An Account how he was at last as strangely deliver’d by Pyrates. Written by Himself. Lägg den på minnet, den som kan!

    Jag har såklart läst boken i sin ursprungliga och oförkortade form, och en gång tid tiden kunde jag hela den ursprungliga och oförkortade titeln. Förr eller senare kommer den sortens kunskap till nytta, tänkte jag, men nu har det gått mer än 28 år och jag har fortfarande inte fått frågan om originalets ursprungliga och oförkortade titel. Livet är emellertid inte slut ännu, och jag har inte slutat hoppas. En dag händer det!

    Robinson Crusoe blir räddad den 19:e december 1686, men det kommer att ta ytterligare drygt ett halvår för honom att komma hem, bara för att upptäcka att tiden inte stått still under hans frånvaro, och att många av de som han känt och älskat hade glömt bort honom.

    Köp boken här, eller här. Mycket bok för under hundralappen.

  • The Sandman Volume 1

    The Sandman Volume 1

    Som så många andra som inte läser vuxenserier upptäckte jag inte The Sandman innan jag såg serien på Netflix. Efter att ha sett serien i sin helhet (11 avsnitt i säsong 1, och en säsong till kommer!) blev jag såklart sugen på att läsa, och hittade två böcker i serien på Science Fiction-bokhandeln.

    För mig har tecknade serier under större delen av mitt liv varit. Stålmannen och Fantomen, Kalle Anka och 91:an Karlsson. Sent upptäckte jag Joakim Pirinens Socker-Conny och Joakim Lindengren, men där tog det slut. Jag fick förvisso Art Spiegelmans Maus i julklapp av mina föräldrar, men jag fastnade aldrig riktigt för serieformatet.

    Neil Gaimans The Sandman: Preludes & Nocturnes var dock en angenäm överraskning. Att läsa serier är fortfarande ovant, men att läsa serier med djup och eftertanke är något annat. Berättelserna fungerar såklart som fristående berättelser, men de ingår även som delar av ett större universum där alla dörrar står öppna: figurer från all världens mytologier träffas och blandas med moderna seriefigurer i en värld där allt är möjligt.

    Så det var här jag började, efter att ha sett serien. Såklart kändes mycket igen, och såklart finns det så mycket mer i den tecknade versionen. Som att Morpheus pratbubblor är vit text på svart i stället för tvärtom. Eller att hans ögon växlar mellan skugga och ljus beroende på hans sinnesstämning.

    Huvudpersonen i The Sandman är Morpheus, en av de ändlösa (The Endless). De ändlösa är en syskonskara bestående av sju syskon: Dream (Morpheus), Death, Destiny, Despair, Desire, Delirium (Delight) och Destruction. Var och en styr över sina egna riken. De påverkar människornas liv, men är varken gudar eller mytologiska varelser: The Endless are the anthropomorphic representations of powerful natural forces they embody.

    Preludes and Nocturnes berättar historien om hur Morpheus blir infångad av magiker som egentligen vill fånga lillasyster Death, om hur han sitter fången och om hur han slutligen blir fri. Vi får följa honom när han återtar sina förlorade ägodelar, när han beger sig till helvetet. Det och mycket mer. Ni som sett Netflix-serien (Säsong 1) kommer känna igen er eftersom serien följer boken.

    Bästa kapitlet är The Sound of Her Wings. Ni som minns serien Dead like Me (Mitt liv som död på svenska) känner förmodligen igen upplägget, även om Death inte är fullt lika trulig som Toilet Seat Girl. Ni som minns Kent och funderar över referensen till drömmens syster behöver inte fundera längre: det är hit den går.

    Köp The Sandman Volume 1: Preludes & Nocturnes här eller här. Åter till The Sandman.

    Kapitel
    • Sleep of the Just
    • Imperfect Hosts
    • Dream a Little Dream of Me
    • A Hope in Hell
    • Passengers
    • 24 Hours
    • Sound and Fury
    • The Sound of Her Wings

    Betyg: 5 av 5.
  • Gulliver kommer hem

    Gulliver kommer hem

    Lemuel Gulliver kommer hem till Rothertithe den 5:e december 1715. Han har då varit ute på fyra långa resor, som alla slutat med att han på ett eller annat sätt blivit skeppsbruten och hamnat på märkliga platser med lika märkliga varelser. Allra senast kommer han från Houyhnhnmernas land, och hans hemkomst blir minst sagt problematisk.

    Trots att hans fru och familj möter honom med stor glädje, så kan han inte fördra deras sällskap. När hans fru ger honom en kyss, så svimmar han och är medvetslös nästan en timme, och under det kommande året kan han inte ens vara i samma rum som sin familj. Hos sina hästar trivs han däremot, och han spenderar mycket tid i stallet där han talar med dem på deras eget språk.

    Gulliver kommer hem som en ny människa till en gammal värld. Under sin tid hos Houyhnhnmerna har han lärt sig alla de moraliska och intellektuella tillkortakommanden som hör till den mänskliga rasen, och han kan inte förlika sig med tanken på att han hör hemma bland dem, och inte hos de ädla, visa och på alla sätt överlägsna Houyhnhnmerna.

    Slutligen, efter flera år, låter han emellertid sin fru sitta med honom vid bordet när han äter. Visserligen sitter hon så långt bort från honom som man kan komma, och han har stoppat näsan full med lavendel eller tobaksblad för att slippa känna hennes lukt, men det är ändå ett framsteg. Kanske inte världens lyckligaste äktenskap, men de bor i alla fall under samma tak.

    Läs mer om Gullivers resor i boken med samma namn. Eller, som originalets titel lyder: Gulliver’s Travels, or Travels into Several Remote Nations of the World. In Four Parts. By Lemuel Gulliver, First a Surgeon, and then a Captain of Several Ships.

  • Främlingen

    Främlingen

    Jag läste såklart Albert Camus Främlingen i min vilda ungdom, och jag trodde säkert då att jag förstod vad jag läste. Ändå minns jag knappt att jag läst den, och än mindre vad boken handlade om. Allra minst kanske vad den betyder. Nu har jag i mogen ålder läst om den, med mycket god behållning.

    Mamma dog i natt. Eller i går kanske, vet inte. Jag fick telegram från hemmet: ”Mor avliden. Begravning i morgon. Högaktningsfullt.” Det betyder inget. Kanske var det i går.

    Albert Camus, Främlingen

    Så börjar romanen, och ni som läst vet ju hur den slutar. Vi får följa Meursault, som huvudpersonen heter, från det att han utan att röra en min begraver sin mor, skaffar sig en fästmö, dödar en namnlös arab och döms till döden, till det att han slutligen formulerar sin ståndpunkt och driver ut fängelseprästen ur sin cell, dagen före sin avrättning.

    Och så klart är berättelsen absurd. Så här kan det inte gå till, eller hur? Själv skriver Camus att Främlingen ingår i ”det absurdas triptyk”, tillsammans med Myten om Sisyfos och Caligula, vilka alla utkom samma år, 1942. Meursault blir bäraren av idén att allt som sker och att alla val vi gör i grund och botten saknar mening. Vi är utslungade i tillvaron som i en exil utan återvändo. Ingenting betyder någonting. Där fängelseprästen kan se Jesus ansikte framträda bland stenarna i fängelseväggen som ett hopp om frälsning, ser Meursault ingenting. Det enda ansikte han förgäves sökt där, ett ansikte med solens färg och begärets eld, är hans fästmö Maries ansikte.

    Eller kan det gå till så här? Är berättelsen verkligen absurd? Ju fler människor jag träffar med någon form av NPF-diagnos, desto mer benägen är jag att tro att Meursault mycket väl skulle kunnat vara en av dem om han levt i dag. Så klart fanns det människor på Camus tid som i dag skulle fått en NPF-diagnos, men kunskapen om NPF fanns inte då. Därmed fanns inte heller någon förståelse för hur människor med NPF fungerar. Kanske hade berättelsen slutat annorlunda om den skrivits i dag, kanske inte.

    Jag tror att jag förstår Främlingen bättre nu när jag varken är ung eller vild och läser på ett annat sätt. Kanske kommer jag att förstå den ännu bättre när jag läser om den om 30 år, när jag är gammal och grå på riktigt. Läs den du också – den är värd det!

    Här kan du köpa boken. Eller här. Samma peng!

    Betyg: 3 av 5.