Etikett: Gothic Novels

The History of Caliph Vathek av William Beckford räknas som en gotisk roman, men är egentligen mer en exotisk berättelse om ett fjärran land i en fjärran tid med ett visst mått av övernaturliga inslag. Personerna i boken är stereotyper som rör sig i en stereotypisk värld. Säkerligen fungerade detta bättre i en tid där kunskapen om andra kulturer och om andra länder begränsades till det man hört och det man läst om dem, men det fungerar inte alls i vår upplysta nutid.

Berättelsen om hur Kalif Vathek lockas från sin position som den rätta trons försvarare till att slutligen hamna allra längst ned i helvetets mörker är fantastisk i ordets rätta bemärkelse. Beckford tar verkligen ut svängarna, och inga excesser undslipper oss. Han är dock tämligen okunnig om de kulturer och miljöer som utgör berättelsens kulisser, och hänfaller skamlöst till fördomsfulla och direkt människofientliga beskrivningar av muslimer, indier och afrikaner: söderhavskungen Efraims tidigare så kontroversiella epitet bleknar i jämförelse.

Kanske skall man inte döma Beckford för hårt: även han var ett barn av sin tid och kan inte lastas för att den tid han levde i såg saker på ett annat sätt än vi gör nu. Det jag funderar litet på är varför världens alla textrevisionister låter den här sortens texter vara. Vet någon?

Betyg

Recension på GoodReads

The History of Caliph Vathek by William Beckford
My rating: 3 of 5 stars

The History of Caliph Vatekh is not really a gothic novel proper, but is rather an exotic fairytale with gothic elements thrown in for good measure. It is a good read, but like many of the books written back in the day, it could have been shortened without any loss of quality.

Next on my list of gothic novels is The Mysteries of Udolpho by Ann Radcliffe.

View all my reviews

Det sägs att The Monk av Matthew Lewis skrevs på tio veckor av en nittonåring. Det är såklart inte omöjligt, men min erfarenhet av nittonåringar och deras skrivande är att de svårligen kan få ur sig en hel roman på tio veckor. Men men, konstigare saker har hänt och man skall nog aldrig bli förvånad…

Hur som helst: boken handlar om hur munken Ambrosio går från hängiven fromhet till ett bottenlöst moraliskt förfall. Längs vägen hinner han med att synda svårt på alla upptänkliga sätt: han ljuger, horar, mördar, förgiftar, utövar svartkonst, våldtar, begår incest och ingår slutligen ett avtal med Lucifer för att undkomma sin skuld.

Vid sin sida har han Matilda, en ung kvinna som förklär sig till munk för att kunna komma Ambrosio nära. Hon frestar honom med sin kvinnliga fägring och sina magiska förmågor och visar sig vara en demon, utsänd av Lucifer för att snärja honom och leda honom till fördärvet.

Givetvis finns det goda människor också: 15-åriga Antonia, som blir föremål för Ambrosios amorösa ambitioner och sedermera visar sig vara hans lillasyster. Agnes, som tvingats i kloster och som där blivit gravid och instängd allra längst ned i klostrets katakomber. Don Lorenzo, som efter att ha träffat Antonia ett par minuter bestämmer sig för att gifta sig med henne. Don Raymond, som förälskat sig i Agnes och som gång på gång misslyckas med att frita henne.

Berättelsen rör sig fram och tillbaka mellan personer och platser, men flödet känns inte helt genomtänkt. Tvärtom förklaras händelser och förlopp i efterhand på ett sätt som känns som efterkonstruktioner. Det saknas dock inte färgstarka personer, dråpliga händelser och erotiska eskapader, vilket gör att boken sällan blir tråkig. Riktigt läskig blir den dock inte, trots att den innehåller allt en gothic novel skall innehålla.

The Monk av Matthew Lewis tog förmodligen mer än tio veckor att skriva, men att den skrevs av en nittonåring är fullt möjligt. Jag har emellertid svårt att tro att en modern nittonåring skulle kunna skriva den, eftersom de allra flesta moderna nittonåringar inte skulle klara att läsa den. Tråkigt nog, eftersom boken är mer än läsvärd.

Betyg

Recension på Goodreads

The Monk by Matthew Gregory Lewis
My rating: 3 of 5 stars

This book was a most pleasant surprise! After having read The Castle of Otranto I was a bit put off reading gothic novels, but The Monk certainly brought me back on track. Next in line is The History of Caliph Vathek :-)!

View all my reviews

Ni som inte har läst The Castle of Otranto av Horace Walpole har egentligen inte gått miste om något. Det här är en bok man läser för att man skall ha läst den, inte för att det är en särskilt bra bok utan för att den är en viktig bok. Alla viktiga böcker är inte bra böcker, men man bör ha läst dem ändå tycker jag.

Boken handlar om hur Manfred, härskare över Otranto, gör allt som står i hans makt för att han skall få en arvinge som kan föra hans släkt vidare. Det vilar nämligen en förbannelse över honom och hans släkt: slottet och kungadömet skall tas ifrån dem den dag den rättmätige ägaren vuxit sig för stor för att bo i det. Han har lyckats hitta en fästmö, Isabella, till sin sin klemige son Conrad, och hoppas på att han på så sätt skall säkra sin ätts fortbestånd.

Det går emellertid inte så bra för Conrad, eftersom det en dag faller en enorm hjälm från ovan och krossar honom. Manfred blir såklart tillintetgjord av sorg över sin döde son, men glömmer snart detta och bestämmer sig för att själv skaffa sig en arvinge genom att skilja sig från sin fru (och tillika släkting) Hippolita och gifta sig med Isabella. Isabella är inte särskilt intresserad av att gifta sig med sin tilltänkta svärfar, och flyr från honom till slottskyrkan.

Efter många turer kommer så Frederic, Isabellas pappa, och räddar henne. Berättelsen slutar med att hon gifter sig med slottets rättmätiga ägare, Theodore. Manfred ångrar sina dumheter och drar sig tillsammans med Hippolita till ett religiöst liv, och en spöklik varelse utropar att spådomen har förverkligats och slottet rasar samman.

Boken är ingen läsupplevelse, eftersom berättelsen är minst sagt fånig, men den är likväl viktig eftersom den räknas som den första i raden av gothic novels, eller gotiska romaner på svenska, och på sätt utgör startpunkten för den moderna skräcklitteraturen. Och det är nog så man skall läsa The Castle of Otranto av Horace Walpole: inte som en bra bok utan som en viktig bok.

Betyg

Recension på Goodreads

The Castle of Otranto by Horace Walpole
My rating: 2 of 5 stars

This is no easy beginner for those who want to get started on gothic novels. Even though it is recognized as the starting point of the gothic tradition in literature, it never really takes off and is mostly boring and ridiculous. Pick up ”The Monk” instead, to start with.

View all my reviews