I går kväll bestämde vi oss, jag och äldste sonen: till våren åker vi till Getmans rike. Det är förstås en bit att åka, men vi kan göra oss en heldag med naturupplevelser när vi ändå är ute och åker. Alla barn som vill får åka med, och kanske får vi träffa getmannen…
Planen är att vi först åker till Garphyttans nationalpark, och att vi längs vägen gör nedslag i den perssonska historien. Hela släkten på min mors sida kommer från Närke, och jag tror att det är viktigt att veta varifrån man kommer. Var man har sina rötter. Barnen behöver dessutom höra närkesmål på riktigt, och inte bara pappas elaka imitationer. Getmans rike tar vi på hemvägen, och med litet tur har det börjat skymma när vi kommer dit.
Söker man på YouTube om Getmans rike så hittar man flera filmer som handlar mer om getmannen än om naturreservatet. Kanske är det så att det är mer intressant att åka dit för att ha varit där eller för att eventuellt träffa getmannen, och jag skall inte sticka under stol med att det är just därför jag själv åker dit. Men jag tänker att kommer man väl dit så är förhoppningsvis naturupplevelsen i sig den som är mest värd.
Det återstår att se hur länge myten om getmannen lever kvar, för en myt är det. En modern myt. Jack Werner redogör för mytens ursprung i en av poddarna nedan, och det är fascinerande att höra om hur en mytologisk varelse skapas av fragment av sinsemellan tämligen disparata element: en galen forskare i Maryland, en man som klär ut sig till get och lever med getter, och slutligen en varelse som byter skepnad, kan imitera tal och som lurar med sig folk ut i skogen.
Läs mer om Getmans rike här eller här. Läs mer om getmannen här.